Svensk ordbok 2009, webbversion
ligga an
´
verb
låg legat
,
pres.
ligger
ligg·er
●
äv. fast sammansättn., se
anligga
ligga med direkt kontakt
mot annat föremål e.d.
tekn.
ligga an mot ngt
sedan 1817
av lågty.
anliggen
, ty.
anliegen
’ligga intill’